det har varit en intensiv helg.
ska inte gå och bli känslig och lite nere för att allt är slut. även om allt har varit en höjdare. från början till slut. svårt att tycka något annat när man får umgås med några av falkenbergs finest.
pics kommer senare, både med och utan gynning.

bror och mj kom till varberg och berömde syster som aldrig förr. det är sånt som betyder. på hemvägen stannade vi till vid brorsans och malins nya hem. det är ju så nu.
okej att han har bott i norge i ett och ett halvt år innan. innan dess bodde han i london i ett halvår. så visst känns det på ett ganska likt sätt.
men det är ändå annorlunda nu. väldigt annorlunda. nu flyttar han. han bor inte längre hemma. han kallar inte längre skogsvägen 67B för sitt hem. han har inte längre ett rum i samma hus som jag.
jag är onödigt känslig när det gäller sånthär. men jag har inte gråtit en skvätt sen dom hittade en lägenhet. en av falkenbergs finest förresten.
men nu var det såhär. som vanligt så hade eric tagit min mobilladdare. både hans och min. jag upptäckte detta så sent som för en timme sen. jag ringde honom. han sa att han såklart kommer o lämnar den så fort som möjligt.
och han har precis varit här och lämnat den. han gav mig laddaren, gick in till sitt tomma pojkrum och bara stod där. jag gick efter. ställde mig bara där. jämte brorsan. storebror.

han börjar gråta. han kramar om mig. jag börjar gråta.
"jag kommer sakna dig så mycket annie".

jag saknar dig redan.
bro.