alla är inte snälla i vessige

innan min och fars körning runt i falkenberg kom han hem helt bortom sig. han berättade att han kom direkt från farmor och farfar i vessige. de hade tagit en fika, som man alltid göra hemma i vessige. mitt i fikan hör pappa något från hallen. något klirrar. han antar att det är dörren som låter så av vinden utanför.
fem minuter efter ser pappa något i köksfönstret. en spegelbild av två personer som står i hallen, de rör sig oroligt runt i rummet. farmor o farfar är ju såklart endast fokuserade på fikan och det trevliga sällskapet med sin son. att farfar är blind gör ju inte heller saken så mycket bättre.
pappa skyndar sig i alla fall fort till hallen och frågar vad dessa två människor vill och vad de gör i hans barndomshems hall. de svarar osäkert och snabbt "vi söker en Karl Larsson". pappa svarar fort att det finns ingen Karl Larsson här, och att man går verkligen inte in i någons hem utan att knacka. man gör bara inte sånt. De två människorna, en man, en kvinna, utländska, ber om ursäkt och går ut.
vilket sjukt beteende. gå in i min farmor och farfars hem utan lov. en gammal blind gubbes hem och hans fru som knappt kan gå längre. de väljer sina hus och människor väl. håll utkik, snart är de hos er. och jag som tycks varit nojjig över sånt här. "låser om dig när du är hemma". klart fan att jag gör det.
mm. lite arg blir jag.

god natt.